Så sjunger schlagerräven Git Gay. Gay är orolig för att männen inte ska kunna hantera den moderna kvinnan (i en sång sjungen 1950). Sisåhär 66 år senare kan jag inte annat än att hålla med Gay, jag är också bekymrad för männen.
Men i sanningens namn är det kanske inte männen som biologisk varelse vi ska vara bekymrade för, utan mansrollen. Vi vet att kvinnor är mer otrygga i det offentliga rummet men faktum är att varje gång jag, en 29-årig homosexuell man, går förbi en samling män ute en sen natt så knyter jag min nyckelknippa mellan fingrarna. Min rädsla för andra män i grupp, oavsett grupp, är kanske irrationell men befogad. Det är män som är offer för mest våldsbrott och som står för dem. Vissa vill här anlägga ett perspektiv om mäns natur, testosteron och allt vet vad. Men jag tror att det är att göra det för lätt för sig.
För ett antal år sedan skrev dåvarande vd:n för Neo Andreas Eriksson om något han kallade för det Manliga löftet. Män som växer upp i ett samhälle och får höra hur mycket makt män som dem har, och sedan blir vuxna och besvikna, man kan kalla dem för bittra, bittra män. eller så ser vi det som ett resultat av könsmaktsordningen och genusroller. Det finns nämligen inte en form av man, utan flera. Alla dessa män bär på en berättelse, egna erfarenheter och språk. De gemensamma nämnarna bildar mönster, en struktur. Och även om mönstret upprepar sig så bär varje maska på sin egen rörelse. Vi är nämligen mer än män, mer än vår etnicitet, vår klasstillhörighet eller vår sexualitet. Vi är allt detta samtidigt och det ger oss olika fördelar och nackdelar i samhället, beroende på situation och sammanhang. Samtidigt för all del. Men inte blir det lättare att klumpa ihop män till en enda stor grupp heller, att prata om vita män som kollektiv grupp. Vi behöver snarare prata om att vissa män gynnas av vissa strukturer och andra av andra, och att även män kan vara offer för dem.
Men könsnormer är föränderliga, det vet vi eftersom de skiljer sig åt mellan olika kulturer och även över tid. Det går att omsätta sina bekymmer för män i handlingar. En av anledningarna till att jag jobbar med Add Gender är att vi är ett företag som har uppmärksammat det här. Vi har intresserat oss för mansdominerade branscher och bland annat deltagit på skogsmässorna SkogElmia och Elmia Wood. Vi har tillsamamns med Genusfotografen Tomas Gunnarsson tagit fram utställningen Stötta manligt företagande som lyfter upp arbetsmiljö hos män (den visas för övrigt på Västergötlands museum nu). Nu i mars startar vi Add Men to change, ett ledarskapsprogram för män som vill lära sig mer om makt, genus och hur vi alla kan jobba för en bättre värld.
Så ja, jag är bekymrad för männen men jag har inte gett upp hoppet.
